Välkommen att följa min nya blogg Vagabondliv! På den adressen kommer jag att blogga (om jag har möjlighet) från mitt äventyr i Spanien, Portugal och Frankrike i sommar.

En vecka och två dagar. Så länge är det kvar tills jag flyger till Frankrike och börjar vandra den 800 km långa vägen från St. Jean Pied de Port (SJPP) till Santiago de Compostela.Flyg- och tågbiljetter är köpta, vandrarhem i Paris bokat och packningen planerad. Men från och med den 13 maj då jag börjar gå från SJPP tills nästa bokade flyg går från Porto den 26 juni är allting öppet. Men det är meningen.

Jag är strukturerad och vill ha ordning och reda i mitt huvud, och planerar därför nästan allting. Den här resan blir en övning i att kunna ta dagen som den kommer, vara spontan och inte bekymra mig för morgondagen "ty var dag har nog av sin egen plåga".

Samma dag som jag påbörjar min vandring har filmen The Way, som handlar om samma vandring, premiär (dock inte i Finland). Den beskriver ganska bra allt jag hört och läst om pilgrimsvandringen.

På universitetet skulle jag låsa in mina ytterkläder i ett skåp, då jag märkte att någon klistrat tarror inne på skåpets bakvägg. "Muistatko milloin itkit viimeksi?" stod det. Minns du när du grät senast?
Först funderade jag inte så mycket på det utan konstaterade att jag nog öppet kan säga "ja, det minns jag nog." Sen funderade jag vidare. Många skulle kanske svara nej, och det är nog till dem frågan är riktad.
För de som svarar "nej, jag gråter så ofta att stunderna går in i varandra" är tarrorna kanske menade som en tröstare som säger "du är fin, det är okej att gråta men du behöver inte göra det ensam. Delad börda är halv börda."
För de som svarar "nej, jag minns inte för jag gråter aldrig" är det kanske en påminnare som säger "kul att du mår så bra, men det finns många runt dig som inte gör det. Se dem."
Hur som helst är jag säker på att meningen med tarror som frågar när du grät senast är att få vem som helst att tänka. Tänka på oss själva, tänka på andra. De fick åtminstone mig att gråta lite.

Eftersom jag är så dålig på att skanna in bilder gjorde jag ett litet kollage av en del av de bilder jag gjort hittills.

Och en bild från mörkrummet:

Vad tror du? Tror du att jorden kom till vid Big bang eller på något annat sätt? Tror du att man kommer till himlen när man dör eller stannar kropp och själ i jorden? Ja, finns det över huvud taget någon själ? Kom och dela med dig av vad just du tycker och tänker.

Välkommen på Studentalpha! Start i soc&kom på måndag kl. 18:30. Gratis mat, föredrag och gruppdiskussioner.

En kurs om meningen med livet, en kurs om kristen tro för den som är kyrk-ovan eller inte tror. Vi vill helt enkelt veta vad du tror.
Se mera på www.studentmissionen.fi eller på facebook-eventen.

Under den senaste månaden har jag fotograferat min första rulle svartvit film, skaffat framkallningsvätskor och framkallat den, skaffat förstoringsapparat och fotopapper och gjort om bastun till mörkrum. Jag har gjort mina första kopior och framför allt lärt mig massor om mörkrumsteknik. Min pappa har lärt mig en hel del, likaså forumet på kameralaukku.com och guiden "en hobby för dig". Mest lärde jag mig ändå genom att läsa boken "Amatörfotografen", som jag verkligen rekommenderar för alla fotointresserade. Boken är skriven 1956 av K. O. Sjöström, finns troligen i senare utkomna upplagor.
Det fotopapper som idag säljs heter Multigrade, och därför måste man ha filter för att reglera kontrasterna. Det har jag inte ännu, och därför har inte alla bilder blivit helt lyckade. En stor överraskning var dock att över 30 år gamla fotopapper som pappa hittade i sina gömmor fortfarande fungerar, och de är inte multigrade utan normalhårda så de bilderna får bättre kontraster. Så håll hårt i alla fotografiska skatter som ni hittar!
Nästa vecka får jag troligen tag på en filterserie, så bara jag sedan hinner/orkar skanna in bilder lägger jag upp dem här på bloggen.
Ha det!

Nu bär det av till Ateneum för att söka inspiration hos svartvitfotografen Eino Mäkinen.
På kvällen ska jag framkalla med:

och

Ha en bra dag!

Nu är den svartvita rullen färdigfotad. Nu blir det att skaffa kemikalier och på onsdag ska jag försöka köpa en förstoringsapparat, Meopta Opemus 4.
Sen blir det foton.

Bästa govänner!
Nu är julen här. Ta vara på den, ät skinka och pepparkakor, drick glögg och julmust. Och ta det lugnt. Sov länge. Gå i julkyrkan. Lyssna på Jussi Björling som sjunger O helga natt. Se på Kalle Ankas julafton, Mysteriet på Greveholm eller Sunes Jul. Årets Svt-julkalender är också riktigt kul.

Fridfull jul!

Jag läser boken Anna är online av Stefan Nyman. Jag vet inte om jag direkt tycker om den, men den är onekligen bra och svår att lägga ifrån sig när man en gång har börjat.
Den är bara lite för freaky för min smak. Huvudpersonen chattar med sin flickväns döda syster.

Nu är studierna förbi för i höst. Lite jobb imorgon, så är det jullov. Då ska jag hinna med lite julbak, läsning och fotoframkallning.
Frid!

(Nu har jag typ fem rutor kvar i filmrullen.)